!

Fyll i det här fältet.

Hämtar...

MENY

Färjan Lisa

I medlemsskriften för föreningen Kalmar Sjöfartsmuseum finns en artikel om färjan Lisa som trafikerade den före detta färjeplatsen vid Möllstorpsläge. Lisa omnämns under rubriken Historik - Från då till nu

Här nedan följer en direkt avskrift ur medlemsbladet nr 18, 2010, för Kalmar Sjöfartsmuseum. Publiceringen sker efter tillstånd av Hans Rosengren. Stort tack till honom för all hjälp! Rosengren bekräftar för övrigt att Lisa fortfarande finns i museets samling för allmän beskådan. 

Lisa fotograferad den 3 juli 2016Lisa fotograferad den 3 juli 2016. Se fler bilder under rubriken Fotoalbum.

 


Avskrift ur medlemsskrift för Kalmar Sjöfartsmuseum:

Ölandsfärjan Lisa från Möllstorp

I början på juni 1937 anlände den sista seglande Kalmarsundsfärjan till Kalmar hamn, men hon kom inte forsande med spriseglet fyllt av Kalmarsunds sommarvindar, utan i stället för segel hade den gamla trotjänarinnan fått en stor kvast med syrener hissad (!) som tack för lång och trogen tjänst. Det var Blekingsekan LISA från Möllstorp, strax norr om Färjestaden på Öland, som gjorde avskedsturen ombord på ”Ettans” (KALMARSUND 1) fördäck. Bland tidningsurklippen på vårt museum finns ett gulnat och skört foto av denna tilldragelse, som tyvärr inte går att skanna, men när ni ändå gör ett besök kan ni ju själva ta er en titt bland urklippen.

Göran Köhler på museet hjälper er gärna att hitta rätt!

Men nog skulle LISA kunnat ha haft seglen satta och klarat Kalmarsunds böljor på egen köl – om inte några utrustningsdetaljer saknats vid tillfället – så för säkerhets skull fick hon lifta med sin efterföljare.

LISA hade skänkts av godsägaren Gustaf Wilner i Möllstorp till Kalmar Sjöfartsmuseum och var byggd någon gång på 1880-talet på hans fars gård av de gamla ekar som växte där. Han hade fraktat både folk och fä över Kalmarsund: väderbitna ölandsgummor med äggkartonger in till torget i Kalmar och bräkiga får ut till Kalvholmarna vid Ölandslandet. Eftersom det var två blekingebröder som byggde LISA, fick hon det typiska utseendet av en blekingseka – 7 meter lång och 2 meter bred – i kraftig ek med sprisegel. Med spriseglets hjälp och litet försegel kunde man kryssa mot vinden, vilket inte gått så bra innan, eftersom de tidigare färjorna bara haft fyrkantigt ”vikingasegel”.

Då hade man fått vänta på ”medvind”, eller passagerarna hugga i vid årorna och ro de klumpiga färjorna i Kalmarsunds gropiga vågor. Men tillhörde man ”lite bättre folk” kunde en dubbel avgift befria händerna från blåsor! I de äldre, större färjorna fraktade man både levande djur och spannmål i säckar, som alltid lastades först. Se´n fick passagerarna sitta bäst de kunde, på en säck eller en tunna. När man äntligen kommit till kaj i Kalmar, granskade slaktarna kreaturen och prutande hästhandlare köpte de eftertraktade ölandshästarna. När affärerna sedan var avklarade kilade man upp till sta´n och köpte bräder, järnvaror, salt, socker och kaffe. Men brännvinet köpte man hos ”Johansson på Röhälla” för han sålde ”brännevin af större styrka för samma pris som fordras i Kalmar”!

Ölandssonen, skalden Erik Johan Stagnelius, färdades många gånger över Kalmarsund i dessa färjebåtar. Vid avseglingen från Ölandshamnen i Kalmar blev han inspirerad till några strofer (ur ”Knibergs Ölandsfärd”), skrivna i bästa Bellmans-stil:

”Färjan är redan fuller:
Jerngrytor, smör, kastruller
Kroppkakor ligga huller
Buller om hvarann!”

När sedan provianteringen var avklarad bar det iväg igen över sundet, och om väder och vind var gynnsamma kunde en sådan handelsresa – tur och retur – ta något dygn. Men var det busväder fick man ibland lägga till några dagar!

Vid ”Segelsällskapet Gubbarnas” 60-årsjubileum 1972 skänkte man 1000 kronor till Kalmar Sjöfartsmuseum för LISAs bevarande så att ”besökare ännu många decennier skall kunna fröjdas åt detta fartygs vackra linjer, minnande om god skeppsbyggnadskonst och erinra om den förbindelselänk som LISA utgjort mellan Öland och fastlandet”.

Gå gärna och titta på denna gamla klenod, som ligger väl förankrad under tak på Kalmar Sjöfartsmuseums gård ute på Kattrumpan. Ställ er riktigt nära och lyssna noga, så kan ni kanske få höra ljuden från fårens bräkande och gummornas pladder från den gamla Ölandsfärjan!

Lasse Sandberg 

 


 

Nämnas kan att den omnämnde Göran Köhler inte jobbar kvar vid museet. 

 

 

Utskriftvänlig version